And its all over =)

Det är sjukt skönt att det är över men också lite tråkigt. Då jag tycker det här är ett kul sätt att jobba på och ett bra sätt att lära på. Väldigt tacksamt sätt att jobba på med barn också. Att använda sig av det estetiska.

I onsdags träffade vi ljud och ljus killen och då föll verkligen allt på plats. Ljus,ljud och bilder klickade.Man visste ju inte alls hur helheten skulle bli innan det tillfället. Då de delarna var en stor del i redovisningen.

På redovisnings dagen var jag sjukt redo och inte alls nervös till en början som jag trott jag skulle vara. Men efter att första gruppen visat sin redovisning fick jag lite prestationsångest. Deras var ju så bra och jag började känna att vårt inte alls dög och inte alls va lika bra eller ens fick fram vårt budskap. Men vem bestämmer egentligen om någonting duger eller om det är tillräckligt bra. Jag tycker att det är egentligen bara du själv som gör det. Du sätter ribban för dit eget skapande. Ofta sätter jag min alldeles för högt och då kraschar man också rätt ofta. Men jag tror också att man i hela den här processen blir lite skadad. Att man efter massa planering och övande så tappar man bort sig lite i vad man gör och kanske varför man gör det. Och där börjar man också tveka på om det duger. Och tänka på om man ska börja ändra saker. Det gjorde iallafall jag.

Men när folk ser den för första får de ett helt annat intryck än vad man själv har i slut endan. På nått sätt tjatar man sönder hela sin redovisngen så man till slut inte vet vad man ska tycka om den.
Men det va många som tyckte våran redovisngen var bra. Så är nöjd att budskapet gick fram och att ingen tyckte att vi tagit oss vatten över huvudet.

En av de saker jag lärt mig under den här processen är att inte ta saker på så stort allvar. Att inte få panik bara för att man inte har ett visst schema att följa. Ett resultat får man alltid vilken väg man än går. Do it your way, lite så känner jag. Är man helt ute å cyklar så får man nog reda på det under vägen och då är det bara att börja om :P Men nånstanns så har man alltid en chans till så va gör det om man failar första gången. Man lär sig mer av sina misstag.

                                                                                      "Do it your freaking way..."

Suck.....

Idag orkar jag inte skriva så mycket. Ska snart iväg på tävling. Men i veckan har vi blivit i stort sätt klara med allt. Ljudklipp,bilder o.sv. Nu gäller det bara att öva. Men vi har även hunnit med mycket övande.

Vår grupp har samarbetat bra under hela processen.
Nu längtar jag bara till redovisningsdagen. Ska bli kul att visa upp och få se alla andras.

                                                                                       Smakprov från projketet!



                                                                       "Losing myself in time.."

Tiden går sjukt fort...

I veckan har vår grupp börjat komma igång. Tanken är att vi ska var klara med allt på måndag, så vi kan öva hela veckan. Får se hur det går har lite kvar. Går rätt snabbt om tekniken är på våran sida. Ingen av oss är speciellt tekniska liksom. Men ska nog bli bra endå.

Efter den här veckan har jag ändrat inställning på projketet. Från att ha tagit det seriöst till att typ inte bry sig så hårt. Bara ta det som det kommer.  För verkar inte som det är meningen man ska ta det så seriöst, iallafall inte när det gäller resultatet. Så här med så skiter jag väl i det och bara gör. Kraven verkar inte av så stora på resultat utan mer på process. Sjukt trist.  Jag får inte riktigt ihop det i mitt thuvud. Att man ska ta saker som det kommer på vägen likosm. Men för att komma nånstanns måste man ju endå ha ider å egna mål. Så det där med deras syn på process har jag svårt för. Alltid när man gör något så ser man ju ett resultat framför sig, är svårt att inte göra det.


Nu ska och min presentationsångest göra nått vettigt för i helgen ska jag skapa konst.



                                                                                               "What ever..."

Gaah är det redan fredag IGEN!

Jag känner mig sjukt tom på tankar efter den här veckan. Men ska väl försöka trycka fram några tankar iallafall.
Våran projketgrupp träffades i tisdags och la upp en plan för hur vi har tänkt oss det hela. Vi gick där ifrån med varsin hemläxa. Att fixa en berättelse från någon person vi känner.
Även idag prata vi ihop oss i gruppen. Vi fixade då ett exakt schema på vad vi ska göra när. Så nästa gång sätter det igång på riktigt. Nu är planerar stadiet över. Och nu börjar göra stadiet. Det kommer ta tid innan vi ens kommer se en gnutta av färdigt matrial. Allt kommer va kaos. Fast kanske lite ordnat kaos. Innan alla delar sätts ihop och blir till ett.
Jag tycker att vi i gruppen kommer överens skit bra, fast kanske beror på att jag jämt får min vilja igenom. Och menar inte att dom andra går med på det jag vill göra bara för att,utan dom tycker mina förslag är en bra ide. Fast egentligen kanske dom tänker onda tankar om mig redan nu. Ne skämt åsido, då hoppas jag dom säger att jag bossar för mycket.(Ni gör det va ?)


Får tänka till riktigt mycket nu för att komma ihåg vad vi gjorde vid handledartillfället. Men det slår mig till slut vad vi gjorde. Massa lappar och massa ord. För att sedan sätta ihop en gestaltning av utvalda ord. Jag och Edina som va lämnade åt ödet av resten av gruppen gjorde en liten sketch eller vad man ska kalla det för. Det är nice att vi är inne på samma grejer. Slippa målad konst och sånt strunt.
Tankar om detta, ärligt talat inga. Eller jo några. Jag tänker att det är skit bra som insperation av dom som sitter fast och behöver insperation. Men det ger mig inget då jag redan är inne på min banan och vet vad jag vill göra, eller vet vad vår grupp vill göra. Och jag tycker det är kul. Men man kan ju inte bara ha kul måste ju finnas ett syfte, eller!?

Den här veckan har jag lärt mig eller iallafall tänkt på att kanske ta lite mindre plats. Iallafall ibland, inte alltid för då tappar man sig själv på vägen.


                                                                                                  "Learn how to trust..."

Ne jag är fan inte bitter.....

Här skulle det räcka med en jävla bild. Men jag är inte teknisk nog. Fast egentligen handlar det om att jag inte orkar ta mig tid att lära mig att va teknisk.

Men kan ni inte låtsas att det ligger en bild här.
Tänk er en öppen dörr. Och så mig på händer. För ett roligt sätt att ta sig genom en dörr är ju på händer.

Och samma grej med trappan. Man kan gå på händer i trappan. Tror dock det är farligare och svårare att gå nerför. Man slår sig så sjukt mycket om man skulle råka tappa balansen. Uppför är det inga problem.

Tanken är väl att jag egentligen ska rabbla sjukt många sätta på hur man kan gå igenom en dörr eller uppför/nerför en trappa. Jag har gjort det i mitt huvud.

Tycker detta är en löjlig uppgift som tar massa extra tid om man sätter sig ner och faktiskt gör den.
Men jag förstår varför vi gör det, tror jag iallafall. För att lättare kunna komma på massa ider till projekt arbetet antar jag. Visst kan väl va bra. Men som sagt va så har man nog redan massa ideer själv.
Har ju iof redan prövat de saker jag tidigare nämnde. Det har väl alla.

Jaha då har jag klagat lite till. På fredag kommer nästa blogg. Förhoppningsviss ska jag inte behöva klaga på alla extra uppgifter vi får då.



                                                                       "Turning the tide..."

"Jag ska aldrig skaffa en blogg i hela mitt liv..."

Jaha och nu sitter jag här med en blogg och skriver mitt första inlägg. Men den här bloggen är inte till för att jag ska kunna lägga upp dagens outfit eller för att berätta vad jag åt till lunch eller berätta om min nya diet. För sånt är tydligen en standrad på alla andra skit bloggar. Det kan dock hända att det här kommer va en skit blogg också. Men jag är faktiskt tvingad att skaffa en blogg genom skolan. Och det är jag faktiskt lite anti emot. Men nu är det som det är och världen går inte under för det.
Jag har en känsla av att det här kommer bli ett klaga arslet av mig inlägg. Men hey det är ju vad den här är till för. Eller inte riktigt. Men lite. Här ska jag under en tid uttrycka vad jag känner och tänker om olika saker. Men också vad jag lärt mig. Tänka till kring det projektarbete vi jobbar med. Ett samhälle söker sin berättelse. Jag är sjukt peppad. Nästan för mycket. jag vill så mycket. Men verken tiden eller mina skills räcker liksom till.

Det jag ska klaga lite på är att vi har fått så sjukt många handledar tillfällen. Typ 1,5 vecka försvinner ju på introduktion. Dock så kan jag också tycka att det har varit ett väldigt bra innehåll vid handledar tillfällena för dom som är helt nya på fältet. Men för mig känns det bara som en upprepning. Och känner att alla små extra uppgifter mer är ett hinder än insperation. Det kan också handla om att jag redan vet vad jag vill göra i stora drag.

Kände ingen när jag började den här kursen. Men verkar hamnat i en jätte bra grupp. Vi har ju inte träffat varandra så jätte mycket ännu, men som det är nu så tror jag det ska vara lätt att komma överens med dom. Eller så kommer det sluta med att jag surar för jag inte får som jag vill. Ibland måste jag va bättre på att lyssna på vad alla andra säger. Fast kan ju vara så att jag redan blivit det. Det återstår att se när det här projektet sätter fart på riktigt. Typ nästa vecka.

Den här veckan har jag lärt mig att även om man själv har en ide eller en plan så måste man kunna ta in någon annans insperation.

Nästa gång jag bloggar kommer jag skriva om trappor och dörrar. Sjukt intressant. Och om det sker ett teknsikt under kommer det även en bild ;P


                                                                      "Be who u are...."